Att vara lärare är ett fantastiskt yrke! Att uppleva ett barn som med stolthet lär sig läsa, skriva små bokstäver samt alla multiplikationstabeller m.m. är nästan obeskrivbart. Eller varför inte en elev som levererar tankar och funderingar som: "Varför kan inte människor flyga?", "Varför gör det ont när man får magplask?", och sen försöka förklara sånt är underbara utmaningar. Lärandeprocesserna är förunderliga.
Men hur ska man då kunna möta upp dessa tankar, och lära barnen det som behövs? Svaret är lika enkelt som genant för alla politiker (jag säger alla för jag har ännu inte hört nån motbevisa mig). Gott om tid till planering av lektioner, skapande av lektioner, genomförande av lektioner och efterarbete av lektioner. En bra lektion möter upp den specifika gruppen och den specifika eleven. Det går alltså inte bara att genomföra en lektion som man alltid gjort. Den behöver anpassas och modifieras. Att skapa en bra lektion innebär bl a att skriva uppgifter, power points, förbereda material och hitta det rätta materialet. Sen kommer då kvaliteten i genomförandet av en lektion, vilket naturligtvis är mycket beroende på hur lektionen är planerad och skapad, men också på lärarens engagemang. En skicklig och engagerad lärare anses i många undersökningar vara den enskilt viktigaste faktorn till bra lärande. Och bra lärare finns det gott om!! (Naturligtvis finns det, som i ALLA yrken mindre bra lärare, men dessa är nog kraftigt underrepresenterade.). För att alla skickliga och engagerade lärare ska kunna genomföra alla lektioner, krävs tid och möjlighet till planering och skapande av dessa. Då, ökar kvaliteten i skolan.
Vad har då politikerna gjort de senaste 20 åren för att detta ska bli ett faktum?
Här följer några usla ingrepp, eller snarare övergrepp.
Man har under senare tid förändrat lärarutbildningen. Detta händer vid, praktiskt taget, varje regeringsbyte. Visst har kvaliteten där behövts förbättras, men det är ju inte där problemet ligger, egentligen. Skolan hinner aldrig anpassa sig efter dessa okunniga, verklighetsfrånvända och populistiska beslut. Således dyker det alltid upp kullar med välutbildade lärare i en verksamhet som inte på långa vägar är anpassad efter deras utbildning! Men genom att förändra i lärarutbildningen ger man sken av, till allmänheten, att man GÖR något.
Andra smarta(?) åtgärder är att öka lärares administrativa uppgifter för att utåt visa att man "tar tag i något". Dessa administrativa uppgifter kan vara saker som; att verifiera frånvaro för föräldrars VAB åt Försäkringskassan; att sköta närvarokoll och lektionskvittering via Internet; att skriva massiva, överarbetade skriftliga omdömen som nästan ingen läser (utom möjligen Skolinspektionen) och ingen vill skriva, eller är till nån större nytta. Sen är det ett överflöd av mer eller mindre obligatoriska möten, likabehandlingsplaner, kvalitetsrapporter mm. som rycker i tiden. Jag har säkerligen glömt massor.
Kvar blir det då ytterst minimalt med planeringstid och skapande tid till lektioner samt tid till efterarbete.
Alltså: mer administrativa uppgifter tar tid från eleverna och deras utbildning. Det blir väl således sämre kvalitet. Jag trodde Jan Björklund vill tvärtom...
Sen är det ju lönen. Det orkar man knappt diskutera längre...
Alltså: Högre löner lockar bra lärare, vilket ger större engagemang och kvalitet.
Så, höj lönerna rejält, minimera onödiga administrativa uppgifter!
Allt börjar med en bra lärare....
/Daniel Midstam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar